Höstpromenad

Idag var det uppehåll i regnandet under förmiddagen och då passade vi på att ta en promenad. Hösten har verkligen kommit långt nu och allt fler löv faller från träden. Det är många vackra färger i naturen nu och jag längtar efter en strålande solig dag så att de kommer till sin rätt.

Från imorgon kommer jag att vara ensam hemma med Ebba på dagarna, ett läskigt men oundvikligt steg. Först ska vi ta oss igenom en natt till, undrar hur många timmars sömn jag kommer att få inatt...

Miniatyr

Tänk att något i mina gener är programmerat så att det kan skapa en ny liten människa, fantastiskt! Små, små händer utrustade med naglar och allt. Händer som viftar för fullt när de tycker att maten dröjer, charmigt.

Dagens träning: en timmes promenad med vagnen, bättre än ingenting.

Tankar från amningssoffan

Ja det är där det känns som att jag spenderar mest tid just nu, tack gode gud för en inspelningsbar tv-box så att jag har underhållning under tiden. Klagar inte för det är väldigt mysigt att sitta och amma med bebis men när det ibland är en gång i timmen så känns det som att jag inte gör annat. Hur som helst så verkar allt funka som det ska, BVC var här på hembesök igår och Ebba har lagt på sig lite från sin födelsevikt och väger nu 3480g helt enligt sin kurva. (Intresseklubben antecknar...) 

I amningssoffan har jag även tid till att fundera på andra små och stora saker i livet: 

• Jag är grymt sugen på att få in någon träning i min vardag igen och ska läsa på om det finns några bra bål-övningar jag kan köra på så länge tills efterkontrollen är gjord. 
• Jag är numera anmäld även till Tjejvättern 2013 och även Vansbro ska få en anmälan snart. Anmälan till Tjejvätterna fixade min kusin med medan vi var på förlossningen, kanske inte vanligaste sms-konversationen därifrån ;-)
• Jag ställde mig på vågen för första gången sedan förlossningen imorse och är förvånad över hur mycket som försvunnit under de här tio dagarna. Är nu nere på en vikt en bra bit under den jag hade när jag blev gravid... 
• Jag ser med lite bävan fram emot nästa vecka då Maken börjar jobba igen och jag är ensam med ansvaret för Ebba hela dagarna... Hoppas på att hon ger mig en mjukstart! 
• Jag läser på andras bloggar om förlossningsberättelser och funderar på om jag också ska skriva en... Fast så länge får det räcka med att säga att allt gick bra och att jag inte är rädd för att göra det igen.  

Nu har lilltösen sovit förmiddag en stund och frågan är om vi kanske ska försöka få upp några våder tapet på väggarna medan chansen finns... 

Min nya verklighet

En söndag har passerat som har varit väldigt olik alla tidigare söndagar i mitt liv. Trots många vakna stunder under natten var jag hyfsat pigg imorse och har myst med Maken och vår enveckas tjej. Nu myser vi i tv-soffan som avrundning på en lugn, skön dag.

Ute på vift

Vi har lämnat hemmets trygga vrå ett par gånger under den senaste veckan och det känns fortfarande lite läskigt. Stressen när barnet skriker känns fortfarande hos både mig och Maken men vi lär oss för varje dag och det går allt bättre. Idag tog vi en promenad på stan och var ute en timme.

Annars är det fortfarande ganska simpla saker som sysselsätter oss: äta, sova, äta, byta blöja, äta lite mer, sova en stund till. Har fått tre timmars oavbruten sömn under veckan och måste nog lära mig att sova när Ebba sover...

Säg hej till Ebba!

Säg HEJ till våran älskade dotter Ebba! Vi njuter av de första dagarna tillsammans och försöker lära känna varandra. Det är inte oväntat en STOR omställning att bli mamma men jag är ändå förvånad över att det är så mycket som känns naturligt. Hade oroat mig för det där med amningen innan men den har funkat sedan första stunden vilket är tur då lilltjejen vill äta väldigt ofta. Nu måste hon bara lära sig att man inte behöver äta så mycket så att man kräks varje gång... Efter ett par lugna nätter var det lite gnälligare igår kväll innan vi kom till ro och är det något jag är orolig för nu så är det för att att inte få sova de närmaste månaderna. När hon väl kom till ro efter en rejäl spya fick vi dock en tyst natt med uppvaknande för amning tre gånger men utan skrik, de första 3,5 timmarna obruten sömn känns lyxigt. 

Igår tog vi vår första promenad med vagnen och det blev en skön sväng på 45 minuter i solen. Det gick kanske inte lika fort som vanligt men min kropp mår väldigt bra efter förlossningen och jag hoppas på att Ebba vill följa med ut en sväng även i eftermiddag. 

Lite mer information om lilltjejen:

Föddes 7/10 kl 00.36

Vikt 3300g

Längd 49cm

Tom känsla...

Konstigt att en mage kan kännas så tom utan något som sparkar inuti den! Jobbar för fullt på omställningen till mamma och njuter av att nosa in doften av bebis. Kärlek!

Det blev en tjej!

Född kl 00.36 imorse och helt perfekt!

Inget Tjurrus för mig idag

Förra hösten när jag fyllde 30 fick jag en startplats i Tjurruset som present, kommer inte att ställa upp där idag. Fortfarande ingen bebis...

Mer väntan...

Har varit på USÖ på morgonen för besök hos specialistmödravården och de konstaterade att allt står bra till med både mig och bebisen. Skönt att höra och vi hoppas ju fortfarande att det hela ska starta igång av sig självt snart. Hur som helst fick vi tid igen för besök på måndag och om det sedan inte hänt något innan torsdag nästa vecka så blir vi igångstartade då. 

Efter sjukhusbesöket på förmiddagen hann jag jobba någon timme innan lunch och nu försöker jag vara ledig hemma under eftermiddagen. Det finns några saker att plocka med i trädgården så det får nog bli nästa punkt på listan och sedan ska jag sjunka ner i ett varmt bad med en bra bok. 

Det var väldigt fin dimma över sjön när vi kom tillbaka till stan på förmiddagen, var tvungna att stanna och föreviga det hela. Vackert!

Promenad

Trots hotande moln i öster vågade vi oss på en promenad efter jobbet och det var skönt att få röra på benen en halvtimme. Är bortskämd med att inte lida fysiskt av graviditeten trots att jag ny gått över 12 dagar... Psykiskt går det upp och ner, pendlar mellan att känna mig stark och att känna mig livrädd. Försöker att se fram emot bebisens ankomst men det är något väldigt skrämmande som måste klaras av först vilket överskuggar den förväntan till stor del. Jaja, kvinnor har ju fött barn i alla tider eller hur?! ;-)

11 dagar över tiden...

Jag skulle så gärna vilja ha några nyheter att rapportera till er men det är oförändrat läge, dvs fortfarande ingen bebis... Mår dock lite bättre psykiskt idag och passar på att jobba för att fördriva tiden. Jag har läst flera inlägg om att förlossningen visst fortfarande kan komma igåång av sig själv utan att behöva hjälp på traven men det känns avlägset just nu. Har inte bebisen levererats innan fredag blir det ett extra ultraljud på specialistmödravården för att kolla så att bebisen mår bra där inne.

 

Eftersom vädret ute är ganska mulet och höstgrått vilket matchar mitt humör så bjuder jag istället på en bild från Hållö i augusti, en härlig semestervecka då jag fortfarande var lyckligt ovetande om hur det skulle vara just nu. Det är tur att man inte vet om allt som väntar för då skulle det vara stört omöjligt att njuta tillvaron utan att oroa sig.

Less...

Nu är jag trött på att vänta på bebisen! Jag vet, jag har skrivit det förut men det känns bara jobbigare allteftersom dagarna går utan att det händer något. Tyckte under helgen att jag kände små tecken på att det kanske kunde vara något på gång men inte då. Det känns som om jag har nerverna och känslorna utanpå just nu och är minst sagt labil i humöret (kan börja gråta när som helst) om jag inte har något att sysselsätta mig med. Räknar ner dagarna som är kvar innan jag har gått över så länge att de startar igång det hela, längre än så kommer jag ju ändå inte få vänta!

 

Igår eftermiddag när jag var less på att inte göra något och dagens kanelbullsbak var avklarat hade solen kommit fram på hösthimlen och tillsammans med Maken och kamerorna for jag iväg till ett naturreservat i närheten. Har inte laddat ner bilderna från "riktiga" kameran än (5D:n) men tror att det blev några bra macro-bilder. Kunde inte motstå att ta en bild med iPhonen när vi kom ut i en glänta i skogen där det var ett sandfält, långa ben har vi ;) I skuggorna kan man även se skillnaden i storlek på min (som jag "lånar" av Maken) och Makens kameror, jag hade dock bättre lycka med att fota macro än han hade med att fota fåglar.