Mitt förra inlägg var döpt "15 timmar kvar till start" och då får väll detta inlägg underrubriken "cirka 32 timmar sedan start".. Det har varit fullt upp de senaste dagarna så min marathon-berättelse har fått vänta. Nu kommer dock en redogörelse för några av mina upplevelser från lördagens lopp :
Efter en hyfsat god natts sömn
(lite för kort, fastnade i min bok och hade ingen som sade till mig att släcka lampan) på hotellet vaknade jag relativt utvilad på lördagmorgonen och laddade upp med en härlig hotellfrukost. Det var en njutning att få sitta ner i lugn och ro, äta i lugn takt och läsa bok under tiden.
Sedan en stund vila
(läs uppskjutande) på hotellrummet innan jag började ta på löparkläderna och tagga till inför den kommande utmaningen. Inte helt lätt och jag upprepade för mig själv -snart ska jag springa marathon, -snart ska jag springa marathon. Efter att först ha slöat och sedan velat om klädval kände jag mig nästan lite stressad när jag checkade ut och begav mig mot T-Centralen för att åka vidare till Stadion men jag hittade dit jag skulle utan problem. I tunnelbanan blev jag frågad om vägen av en kille som också var förstagångs-löpare och vi höll sedan ihop genom nummerlappsutlämningen och in i vår startgruppsfålla.
Innan loppet hade jag inte riktigt satt något tidsmål, att sätta en snabb tid kändes inte aktuellt med så pass lite träning, utan tänkte att jag borde kunna springa på under 5 timmar i alla fall. Han hade satt ett tidsmål på 4 - 4:30 och då tänkte jag att jag kunde haka på så länge jag orkade och sedan skicka iväg honom. Det blev så att han så småningom skickade iväg mig istället.
Resonerade som så att man hinner bli varm om man ska springa 4,2 mil och värmde inte upp innan starten så de första kilometrarna kändes lite stela i benen medan de kom igång men sedan rullade det på. Och som det rullade på! Är full av tacksamhet mot min fantastiska kropp som utan problem eller klagomål höll ett jämnt tempo omkring 5:30-6 min/km konstant under hela loppet. Första varvet njöt jag av att få springa genom vackra Stockholm och passera Slottet, Slussen, Söder Mälarstrand och Stadshuset. Att Västerbron skulle vara tuff kändes väldigt uppblåst och överskattat, jag har betydligt värre backar att springa i häromkring och även under varv två sprang jag hela vägen.
När vi hade varvat och passerade 18 km skylten kändes det som att ett delmål var nått för den skylten hade hånat oss lite i början efter omkring 2 km. Sedan bar det ut mot Gärdet och Djurgården och det var lite inspirerande att få se något annat än stadsmiljö även om det inte var någon hejjande publik heller. Från det att halvmaran var avklarad fokuserade jag på 5 km i taget och kom upp rejält i energi när vi passerade folkmassorna längs Standvägen, Slottet och Slussen andra gånger. Kunde inte låta bli att göra några hoppsahopp till musiken i Slussen, pepp!
Efter 33 km var det dags att passera Västerbron igen och då blev jag ivägsläppt av mitt sällskap med ett "spring du, du ser så mycket fräschare ut än jag känner mig" så då blev det musik i öronen och sedan tyckte jag att vätskekontrollerna kom väldigt tätt tills jag helt plötsligt sprungit 40 km. Bara två kvar och då fanns det inget att spara på längre utan bara att dra iväg mot det hägrande målet. Lagom till jag svängde in i Stockholm Stadion växlade min musik till Eye Of The Tiger och jag kostade på mig en spurt på upploppet för att dra förbi några framför.
(Ser helt sjukt ut på filmen från målgången). Tid i mål blev jämna 4:18:00 och jag är väldigt nöjd.
Kände direkt att det där är något jag gärna gör om flera gånger!
Inga skavsår. Ingen kramp. Ingen smärta. Ingen vägg.
Lite stelhet i benen efteråt och träningsvärk i framsida lår i två dagar men annars känns det helt ok i kroppen. Ska bjuda den på en löprunda imorgon har jag tänkt och tror att det kommer att kännas kort med bara en mil ;-)
