X

X

18 okt. 2010

Mitt marathon

Som utlovat ska jag ge en längre beskrivning av gårdagens löppass som slutligen blev ett marathon. Självklart måste jag ju bjuda på en bild av min kära Garmin med de magiska siffrorna 42,2km i distansfältet :) Jag mötte upp min partner-in-crime T på förmiddagen igår och planen var då att vi skulle springa tre timmar för att se hur långt vi kom. Eftersom vi inte ville släpa med oss vatten eller energi-bars så parkerade jag bilen på ett lämpligt ställe och vi hade den som mål för varje löprunda.

Till en början sprang vi ett varv runt sjöarna vilket är min favoritrunda och eftersom vi sprang i ett lugnt distanstempo så kändes det toppen, benen kändes fortfarande väldigt starka när vi kom till bilen för första gången efter 10km. En snabb energi-laddning och sedan drog vi iväg igen på en annan runda norr om staden som blev ca 9km. Under denna runda började tankarna väckas om att vi kanske skulle våga oss på att springa ännu längre och marathon var en lockande distans för oss båda. Benen kändes fortfarande ok, lite stela men med krafter kvar. Laddning av energi igen och sedan ännu ett varv runt sjöarna. Detta varv kändes det lite tungt till en början, 21km passerades och då kändes det jobbigt att det var lika långt kvar att springa. Med hjälp av att bara njuta av det fina vädret och omgivningarna kunde jag dock släppa de tankarna och det började flyta på bra igen.

Sista energi-laddningen vid bilen visade min Garmin att vi sprungit ca 29km och de avslutande 13km satsade vi på att ta utan någon mer paus. Det blev varvet runt sjöarna igen, nu började fokus vara lite mindre på vädret och omgivningarna och mer på att bara räkna ner kilometrarna och nöta, nöta, nöta. Vi 35km kände jag nästa dipp i energin men då var det ju "bara" 7km kvar och det fanns inte att jag skulle bryta utan jag skulle ta mig hela vägen! Benen var stela och det fanns inte så mycket spänst kvar i steget men jag hade iaf inte ont någonstans. T fick ont i ena knät och vi gick i backarna för att inte anstränga det för mycket. Efter det avslutande varvet runt sjöarna var vi tvungna att påbörja ännu ett varv runt sjöarna och springa 2km för att sedan vända tillbaka och det var först efter vändningen som det började kännas att det faktiskt skulle gå. Sista 200m ökade jag på tempot och det var så skönt att äntligen vara färdig efter 4h25min effektiv löptid. Medelpuls 142. Kalori-åtgång 2842 ;P

Har landat lite mer i prestationen nu och det känns underbart att kunna säga att jag klarade av det!

2 kommentarer:

  1. Men herreguud människa! Så imponerad!!! :) Vilken dröm att bara göra det! Tänk att du hade det i dig. Inspirerande!

    SvaraRadera
  2. Verkligen imponerande!! Det gav säkert en rejäl kick att klara av den magiska marathon sträckan. Hur kändes det i kroppen dagarna efteråt då?

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, det gör mig glad och nyfiken på vem du är!