Så har helgen i Dalarna avslutats och det känns skönt att första delen av Tjejklassikern, Tjejvasan, är avklarad. Mest känns det skönt eftersom jag har varit rätt så stressad över det faktum att Maken och Ebba skulle vara ensamma ganska många timmar. Hon har börjat acceptera nappflaska men det är ingen garanti att hon äter. Igår hade hon inte alls varit sugen på nappflaskan men hade inte heller skrikit, hon är förkyld min lilla tös och hade kanske ingen aptit.
Själva Tjejvasan var en kul upplevelse, framför allt att få se den fantastiska organisationen som funkade prickfritt. Imponerande! Skidåkningen lämnade en hel del att önska med väldigt hala spår och förstörda spår men jag som trodde att jag inte kan staka gjorde just detta i tre mil. Trodde att det skulle kännas mer i kroppen idag men det kanske kommer imorgon.
Ska vila huvudet någon vecka och sedan blir det nytt fokus mot Tjejvättern!
