Toppbestigning Kebnekaise

Toppbestigning av Kebnekaise 5/9-09

På väg uppåt och har en första 5 minuters paus efter 30 min promenad.

Efter detta blev det betydligt brantare, observera toppen som skymtar

mellan bergen till vänster i bild, vi skulle upp högre än så...

Vandringen uppåt följde till en början en jokk som letade sig ner

från glaciären, vandringen överlag kan beskrivas som mycket stenig...

...som sagt ;)

Uppe vid Björlings glaciär efter ett kortare matsäcks-stop,

tar på utrustningen som krävs för att ta sig vidare: sele och

stegjärn.

Häftig känsla att gå längs med kanten på glaciären och

se hur brant det sluttar ner mot dalen, kändes skönt att

vara säkrad med lina till resten av gruppen. 5 pers var

vi inklusive guiden Angelica.

Efter glaciären var det dags att klättra på "via ferrata"-slingor,

dvs vajrar som var ankrade till berget. Brant och stenigt var det

med det gick bra att ta sig uppåt, klumpen i magen växte dock när

jag kom upp och insåg att jag skulle ner samma väg...

På toppen! Vädret var inte alltför skönt med 0-gradigt

och snöstorm men det var en skön känsla att ha tagit sig

till målet. Pinnen som ses i hörnet nere till höger är den

som märker ut Kebnekaises sydtopp, 2104 möh.

När vi gick nedåt var vi i så god tid att vår guide ledde

oss över glaciären istället för längs med kanten, otroligt

häfitigt att få se alla skiftningar i isen, färgerna från

genomskinligt till mörkblått och massor med djupa

sprickor och avrinningshål.

Längre ner mot dalen fick vi rutscha på snön på

ett par ställen, fort gick det och det var en ränna att

åka i efter att tidigare grupper åkt där (IceAge liknande).

Det blev ganska blött och det var hårt för rumpan men

helt klart värt det och skönt att spara lite på benen.

Vandringen nedåt var tuffare än uppför för benen och

jag hade träningsvärk i fyra dagar ;P

kl 11:28