Förfall

Sånt som man inte riktigt ska erkänna: Jag har varit hemma med Ebba i drygt 15 månader...DET RÄCKER NU! Den här magsjukan får mig att klättra på väggarna och det känns som att det är en stor nackdel att få ett avbrott i inskolningen på vad som verkar bli en vecka om hon inte mirakulöst fått tillbaka aptiten till imorgon.

Dagen har bestått av att leka och busa vilket värmer hjärtat även om vi har gjort alla saker hundratals gånger tidigare samt att försöka truga i Ebba något att äta. Frukosten slukar hon men sedan faller aptiten under dagen och till middag idag lyckades vi inte få henne att äta någon av de två favoriter vi gjort i ordning utan det blev till slut en halv lussebulle och två majskrokar. Vällingen ratas totalt och hon börjar nästan gråta när hon ser flaskan.

Hur som helst så är all denna tid inomhus hemma säkert positiv på något sätt. I söndagskväll när Ebba lagt sig redigerade jag några bilder jag tog på några tulpaner som gjort sitt, det här blev resultatet: