Som jag hoppades

Löpningen har de senaste åren varit en betydande del av mitt liv. Under graviditeten funkade det att springa fram tills jag var i vecka 31 men sedan blev det för tungt och promenader fick ta över. Som jag hoppades så finns suget efter löpningen fortfarande kvar hos mig och jag behöver inte alls tvinga mig iväg när jag får tillfälle att sticka iväg. Idag blev det drygt 5km av ljuvlig löpning genom den mörka december-eftermiddagen med stora snöflingor singlande ned i gatlampornas sken. -5 grader och bara men egen andhämtning att fokusera på, underbart! Tredje gången den här veckan, det tar sig :-)